Det här är inte en blogg

förmiddagen har spenderats i skolbänken. Måttligt road av kommande kursens innehåll och upplägg, men man kan ju inte få allt här i världen. Snart sommarlov, får väl se det så :)
På väg från tåget till skolan kom jag å tänka på en sak som jag alltid gör. Det är ju nämligen så att det alltid, överallt finns folk som inte kommer i tid. I synnerhet på sådana ställen som tågstationer, huruvida det beror på personen i fråga eller om han/hon bara missat bussen och fick ta en som gick en minut senare, det vet jag inte. Hur som helst så leder den sena ankomsten i princip alltid till att det kommer en panikslagen määniska springande, med andan i halsen, rosor på kinderna och kappan fladdrande. Personen springer och springer och när personen i fråga väl har tåget inom räckhåll så stängs dörrarna. Tillbaka till det jag egentligen ville säga, det är nämligen så att jag i princip alltid måste följa hela det här förloppet med blicken, jag måste ju bara få se upplösningen "hann hon?" "öppnade de dörrarna för honom?" Jag tror att SJ har en inbyggd "när-dörrarna-väl-har-stängts-går-det-inte-att-öppna-dom-igen"-funktion. För där kan de stå frusna på utsidan och banka, på insidan står en varm leende konduktör och vinkar farväl. Så jäkla okäckt! Men varför denna besatthet av att följa hela händelseförloppet, från min sida alltså?
Förra veckan nån gång råkade jag ut för detsamma, med ett undantag - jag hann!
Jag satt i bilen och värmde mig i väntan på tåget, såg tåget pysa in på stationen, så jag stegade ur bilen. Då upptäckte jag till min förskräckelse att de bytt spår just denna morgon!! Vi har liksom två tåg och det händer ytterst sällan att de byter och om de gör det så brukar alla tåg gå från det spår vars sida jag nu stod på. PANIK!!
jag tog det långa benet först och gjorde en rejäl språngmarsch förbi stationshuset, under järnvägen och uppför trappan. (i ungefär halva trappan höll jag på att kollapsa så snabbt jag sprang)
Får syn på tåget när jag kutar mina sista trappsteg och vad ser jag?! dörrarna stängs. "Jaha, tänkte jag, nu är jag ett sånt där jävla fån som ska stå här och böla över ett missat tåg, Jag missar skolan eftersom nästa tåg går om två timmar, jag missar sushin, fan också"  men då! Då ser jag honom, föraren har huvudet utanför fönstret och säger "jaha du" och ler lite, samtidigt som han trycker på den magiska "jag-kan-öppna-för-dig-fast-du-är-sen-bara-för-du-är-så-söt" haha, nåt skumt var det iallafall, för jag kom med tåget, dock halvt död, genomsvettig och flåsande som en flodhäst, men åkte tåg gjorde jag och sushi fick jag!

Jag överraskade mig själv imorse. Gick till skolan i min egen lilla värld. Såg en ung tjej i sin flashiga BMW, hon skulle fickparkera. Körde fram, rattade, backade bak, men oj  vad hon bedrog sig, backade rätt upp på trottoaren! och plötsligt hör jag från MIN mun "HA!" Skojar du att jag blev paff? men jag tyclte faktiskt det var lika gott till henne, så det så!

Kom hem med tåget, går under järnvägen och bakom mig hör jag klackadojjor och två manliga röster som pratar på en inte-här-ifrån-utan-från-ett-mycket-finare-ställe-dialekt, typ stockholmska. De går där och tror de ser viktiga ut med sina klackaskor, stora märkeskopiajackor och portföljer. Visst, de kunde sett viktiga ut om det inte vore för den slarviga frisyren, den gigantiska lösprillan under läppen och de snusfärgade tänderna, säkert skitviktiga faktiskt!
"Kom du genom stan...öhh. byn, nej jag menar körde du genom samhället eller??"  Daaah!
Jaja tänkte jag, tragiska pojkar som leker vuxna (så kändes det)Sen gick jag vidare till min bil. körde runt posthuset och bort i rondellen. Vem står där i sin Volvo V70 (obs! sveriges vanligaste bil - där fick ni) jo där i sitter alltså de här två förvuxna bebisarna och kör UT FRÅN DET ENKELRIKTADE! Gatan är alltså ENKEL-riktad, det betyder att man enbart får köra på det ena hållet. Vad är det som gör att vissa tror att de får köra som de vill bara för att de pratar dialekt och kör Volvo V70? Sånt stööör mig.
Det var väl mitt tillskott til dagens i-landsproblem, eller som my love säger dagens i-världsproblem :)

Nåja, nu är jag på jobbet så det är väl dags att...hmm. Jobba!

Sakna sakna