Det här är inte en blogg

Det allra mesta skrivs nu av Exa i hennes alldeles egna blogg :)

Tänk att hon redan varit här en vecka!
Hon är så jäkla söt och hon växer så det knakar!
Det gäller verkligen att ta vara på den tid då hon fortfarande är liten!

I övrigt händer det väl inte så mycket här,
den mesta tiden går ju såklart åt till att spendera med den lilla.

Var på en väldigt fin begravning i fredags.
Otroligt fint, men hemskt.
Hela kyrkan var full av män som förlorat sin vän.
Bygden har förlorat en man som hjälpte alla han kunde,
även om han själv inte begärde nånting tillbaka.
E har förlorat sin bror och sin mor på en månad,
det gjorde så ont i mig att se honom så ledsen!
Han såg så tom och övergiven ut,
även om hans familj och vänner var där,
så var han så ensam där han stod.
Fy fan!!
Tyvärr är det så livet är,
vi ska alla den vägen vandra,
jag önskar bara att det inte behövde drabba samma familj på så kort tid.

Pappa blir inte bättre, snarare tvärtom verkar det som.
Och det är inte lätt att se på, utan att kunna göra nånting alls.
Det måste tära både på honom och mamma att gå omkring hemma i eländet.
Vad ska man göra för att underlätta?
Jag har ingen aning.
Tur att Giz är hos dom och livar upp,
han är ju trots allt en liten pajas!

Over n out