Tänk vad lyckligt lottad jag är!

I måndags tyckte Gizmo att han skulle leva upp till sitt kennel namn - Escape.
Jo visst, kl 11.35 försvann han från mamma när de var ute i skogen och gick.
Kl 13 fick jag (som jobbade) reda på detta och blev lite smått panikslagen eftersom han aldrig gjort så innan.
Tio-femton minuter kan han väl visst irra omkring i skogen ibland,
men nu hade han ju varit iväg i en och en halv timme.
Som tur är har jag underbara kollegor så jag kunde åka från jobbet och begav mig ut i skogen.
När klockan var två och vi fortfarande inte hade sett ett spår av honom fick min kära sambo åka från jobbet,
hämta våra flickor och sen begav även de sig ut i skogen.
Då var jag, mamma, syrran och hennes kille, samt lillebrors flickvän redan ute och gick.
Så allt som allt var vi 6 personer och tre hundar ute och letade.
Sambon var inbokad på agilityträning med vårt träningsgäng på kvällen men eftersom Gizmo fortfarande inte kommit tillbaka när klockan var 17 så kändes det sådär.
Vad händer då?
Jo efter ett par samtal till övriga medlemmar i "allround-proffsen" så var alla plötsligt påväg till Wisseltofta.
Frida kom med sin berner sennen Bella, Andreas och Malin kom med sina flickor Signe och Vera och sen gick vi alla skallgångskedja tills klockan var 21.
Jag tycker det är helt fantastiskt och det gör mig så glad att dessa underbara människor går i skogen timme ut och timme in, genom regn, kyla, mörker och allt annat elände utan nåt som helst resultat utan att ge upp eller tvivla på att fortsätta!

Jag/vi är verkligen lyckligt lottade att ha såna underbara människor i vår närhet och jag hoppas att ni alla vet hur mycket jag/vi uppskattar er!!!

När klockan närmade sig 21 var vi trötta och kalla och inte ett ljud hörde vi i skogen,
så Malin och Andreas åkte hem till sitt, Frida åkte på sitt håll och jag och Malin gick in till en förtvivlad mamma,
som trots allt försökte hålla modet uppe - hon hade gått i skogen konstant i nio timmar.
Vi beslutade oss för att köra hem och vila för att orka fortsätta leta nästa dag.
När jag kom hem släppte allt och förtvivlan sköljde över mig, det var ju så kallt och blött - vad hade hänt med Gizmo?!?
Till slut somnade vi och jag vaknade kl 01.10 av att telefonen ringde - i andra änden hördes en mamma i tårar som ville meddela att Gizmo precis hade kommit hem. Pappa hade då precis ringt (mamma var fortfarande i skogen och gick) och meddelat att han fått samtal från en i byn som sett honom (hela byn var medveten om att Gíz var borta) och när pappa kom ut på trappan för att bege sig ut så stod Gizmo där!!!

Pia - döp inga fler till Escape ;) haha ;)

Tack till mina fina vänner!!!

Kommentarer
Postat av: Malin och Signe

Ja tänk vad den lille busen kan hitta på:) Så skönt att han hittade hem iaf! Var rejält orolig när vi gick och letade ska jag säga..



Kram på er

2009-10-09 @ 19:24:11
URL: http://freewebs.com/malinsigne

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0