Det här är inte en blogg

förmiddagen har spenderats i skolbänken. Måttligt road av kommande kursens innehåll och upplägg, men man kan ju inte få allt här i världen. Snart sommarlov, får väl se det så :)
På väg från tåget till skolan kom jag å tänka på en sak som jag alltid gör. Det är ju nämligen så att det alltid, överallt finns folk som inte kommer i tid. I synnerhet på sådana ställen som tågstationer, huruvida det beror på personen i fråga eller om han/hon bara missat bussen och fick ta en som gick en minut senare, det vet jag inte. Hur som helst så leder den sena ankomsten i princip alltid till att det kommer en panikslagen määniska springande, med andan i halsen, rosor på kinderna och kappan fladdrande. Personen springer och springer och när personen i fråga väl har tåget inom räckhåll så stängs dörrarna. Tillbaka till det jag egentligen ville säga, det är nämligen så att jag i princip alltid måste följa hela det här förloppet med blicken, jag måste ju bara få se upplösningen "hann hon?" "öppnade de dörrarna för honom?" Jag tror att SJ har en inbyggd "när-dörrarna-väl-har-stängts-går-det-inte-att-öppna-dom-igen"-funktion. För där kan de stå frusna på utsidan och banka, på insidan står en varm leende konduktör och vinkar farväl. Så jäkla okäckt! Men varför denna besatthet av att följa hela händelseförloppet, från min sida alltså?
Förra veckan nån gång råkade jag ut för detsamma, med ett undantag - jag hann!
Jag satt i bilen och värmde mig i väntan på tåget, såg tåget pysa in på stationen, så jag stegade ur bilen. Då upptäckte jag till min förskräckelse att de bytt spår just denna morgon!! Vi har liksom två tåg och det händer ytterst sällan att de byter och om de gör det så brukar alla tåg gå från det spår vars sida jag nu stod på. PANIK!!
jag tog det långa benet först och gjorde en rejäl språngmarsch förbi stationshuset, under järnvägen och uppför trappan. (i ungefär halva trappan höll jag på att kollapsa så snabbt jag sprang)
Får syn på tåget när jag kutar mina sista trappsteg och vad ser jag?! dörrarna stängs. "Jaha, tänkte jag, nu är jag ett sånt där jävla fån som ska stå här och böla över ett missat tåg, Jag missar skolan eftersom nästa tåg går om två timmar, jag missar sushin, fan också"  men då! Då ser jag honom, föraren har huvudet utanför fönstret och säger "jaha du" och ler lite, samtidigt som han trycker på den magiska "jag-kan-öppna-för-dig-fast-du-är-sen-bara-för-du-är-så-söt" haha, nåt skumt var det iallafall, för jag kom med tåget, dock halvt död, genomsvettig och flåsande som en flodhäst, men åkte tåg gjorde jag och sushi fick jag!

Jag överraskade mig själv imorse. Gick till skolan i min egen lilla värld. Såg en ung tjej i sin flashiga BMW, hon skulle fickparkera. Körde fram, rattade, backade bak, men oj  vad hon bedrog sig, backade rätt upp på trottoaren! och plötsligt hör jag från MIN mun "HA!" Skojar du att jag blev paff? men jag tyclte faktiskt det var lika gott till henne, så det så!

Kom hem med tåget, går under järnvägen och bakom mig hör jag klackadojjor och två manliga röster som pratar på en inte-här-ifrån-utan-från-ett-mycket-finare-ställe-dialekt, typ stockholmska. De går där och tror de ser viktiga ut med sina klackaskor, stora märkeskopiajackor och portföljer. Visst, de kunde sett viktiga ut om det inte vore för den slarviga frisyren, den gigantiska lösprillan under läppen och de snusfärgade tänderna, säkert skitviktiga faktiskt!
"Kom du genom stan...öhh. byn, nej jag menar körde du genom samhället eller??"  Daaah!
Jaja tänkte jag, tragiska pojkar som leker vuxna (så kändes det)Sen gick jag vidare till min bil. körde runt posthuset och bort i rondellen. Vem står där i sin Volvo V70 (obs! sveriges vanligaste bil - där fick ni) jo där i sitter alltså de här två förvuxna bebisarna och kör UT FRÅN DET ENKELRIKTADE! Gatan är alltså ENKEL-riktad, det betyder att man enbart får köra på det ena hållet. Vad är det som gör att vissa tror att de får köra som de vill bara för att de pratar dialekt och kör Volvo V70? Sånt stööör mig.
Det var väl mitt tillskott til dagens i-landsproblem, eller som my love säger dagens i-världsproblem :)

Nåja, nu är jag på jobbet så det är väl dags att...hmm. Jobba!

Sakna sakna

Igår var det som alla säkert vet "kärlekens dag".
Jag är inte så imponerad av Alla hjärtans dag faktiskt, bara en massa press om allt man ska handla, "hur man bäst skämmer bort sin älskling" etc. Så vi hade bestämt oss för att bojkotta kalaset och bara äta god mat och ta det lugnt.
Jo men visst, "jag vet att vi inte skulle, men..." och så fick jag iallafall en fin blomma.
Jaha ja, och jag som för en gångs skull faktiskt höll mig till det vi bestämt hade ingen blomma och ingen paket med mig...men det löste sig ändå, fick hit sakerna med hjälp av familjen:)   

                                                           detta var alltså en del av paketen iallafall
                 
                                                                                         visst är den fin?



Nåja, vi åt jättegod mat, tittade på en halvfilm (sen var klockan mycket) men innan dess var vi minsann flitiga.
Vi var nämligen ute på en cykeltur med hundarna.
Detta var Gizmos första cykeltur och det gick i princip som en dans, han tyckte det var skoj!
Kaja var kanske inte lika imponerad av att cykla, men visst sprang hon på bra!

                    



Idag är det fredag! Bästa dagen ever!
Ringde till veterinären nu imorse och fick tid redan idag. Så idag är det dags för Giz att få sin vaccination och dessutom få örat kollat, nån slags infektion gömmer sig där inne :(
Ikväll är det middagsbjudning, mp3fixande, hundvandrande och kanske en bilstädning som står på schemat. Har jag tur kan jag även lägga händerna på min nya dator ikväll *vill*. Ska bli skönt att slippa denna, visst, den har varit en trogen vän, haha, men nu har det gått för långt. Det är med nöd och näppe + massa suddande som jag kan skriva detta inlägg utan en massa "c" överallt. Kcunde likca gärcna scett utc scåhcär...haha.

Tack Jönsson för designen, den är superfin!

Stod bakom en man i kassakön på hälsokostbutiken idag. Han skulle köpa ett armbågsskydd på order av sin fru.
Butiksbiträdet letade upp ett, mätte hans armbåge och hittade till slut rätt storlek.
Hela konversationen började med att han tackade för att hon hittade rätt storlek. Då var kvinnan i butiken snabb att tacka för att han ville handla av henne.
De stegade fram till kassan och kvinnan sa "det blir 69 kronor tack"
"Jaha tack" tack sa han och räckte fram en hundralapp.
"Tack" sa kvinnan, vaddå tack? tack som i "tack för att du betalar och inte stjäl" eller?
Hon gav mannen sin växel, varpå han tackade så väldigt. För vad? För att han fick tillbaka SINA överblivna slantar?
Oohh ja,  jag glömde ju att han även tackade för kvittot OCH för att han fick sin påse med armbågsskyddet i. Som i "tack för att du ger mig det som jag betalat för så jag får med mig det hem och inte bara kastat pengarna i sjön"!?!?
Naturligtvis tackade butiksbiträdet för att han tackade. När de sedan stegade ur affären var kvinnan bakom disken kvick att lägga till ett "tack och hejdå", varpå mannen naturligtvis tackade igen och gick ut genom dörren.
Hur i hela fridens namn kan det komma sig att vi tackar för precis allting? Visst, lite artighet och hyfs har ingen dött av, men ibland kan man nästan tro att människor tackar för att de ens får existera. Om ni någon gång tar er tid eller får tillfälle att studera människor ute i samhället så ska ni få se vad jag menar.
Säg tillexempel att en kvinna står och tittar på kläder vid ett ställ och någon ouppmärksam person kommer och antingen bufflar rakt in i kvinnan, eller kanske bara "råkar" köra på denna med kundvagnen. Vem är det oftast som ber om ursäkt? Jo jag tror att det är kvinnan som blir bufflad eller påkörd som vänder sig om och ler lite oskyldigt "oj, ursäkta". Ursäkta för vaddå? Ursäkta mig för att du inte ser dig för?? Ja, jag säger då det. Svenskarna är nog lite väääl hövliga ibland, kalla det dumsnäll eller vad du vill.

Har iallafall tränat hund idag. Gick relativt bra. Gizmo är duktig, det är bara det att jag inte är det. Jag tänker för mycket, oftast på fel saker, står fel, vrider fel...tja, nåt mer? men men, jag är ändå rätt nöjd. Zacko fullkomligt älskar agility och hoppar mer än gärna, kul!!

nu kallar duschen

over n out