Det här är inte en blogg

eller i min vita volvo 855 kanske jag ska säga

Igår var vi alltså i Ängelholm och tittade på den vita bilen som jag nämnde igår
Guess what? Nu står den här på uppfarten...ja, det blev en vit bil.
Jag har sen den dagen jag tog körkort (exakt 5 år sen idag för er som är intresserade) sagt att jag inte ska ha en vit bil, jag är nu inne på min tredje...hur kan det bara bli så?
är det min dåliga karaktär som gör det? eller kanske det helt enkelt är meningen att jag ska ha en vit bil? Kanske nån högre makt anser att jag har så lite meningslöst att göra i mitt liv så jag faktiskt har tid att tvätta bilen avigt och rätt ;)
Hur som helst så valde jag alltså att köpa mig en vit bil, mest för motorns skull :P den går med andra ord ganska bra, ganska fort och det uppskattar jag...mycket

Min första vita bil är ett kapitel för sig själv. pappa ville köpa mig en bil när jag hade tagit mitt körkort, för att slippa konflikter när jag lånar familjens bil. det skulle naturligtvis inte vara en dyr bil, mest nånting som tog mig dit jag ville. dock hade jag vissa krav;
1) den fick inte vara vit
2) den skulle ha servostyrning
det hela resulterade i en gammal mazda 626. en vit skapelse utan servo...wieho, lyckan var fullständig, haha.
den kom sedemera att kalla Argebiggan, döpt efter nummerplåten. tills den dagen min vän rebecka fick syn på underverket och utbrast "det ser ut som en polsk bärplockarbil". därmed var argebiggan omdöpt

nr 2 i min vita collection var toyotan som lämnade vårt hem för någon vecka sedan. ett litet krutpaket, dock aningens för liten för att få plats med två hundar + förare.

nog om det.

jönsson. jag gillar även den mörka bakrgunden, du gör som du vill med det, är hur nöjd som helst ändå :)

kom just på att det nog inte är så hemskt intressant att läsa om mina bilar, men å andra sidan är det ingen som vet att kag skriver blogg förutom du J, så du får hålla tillgodo med detta än så länge ;)