Det här är inte en blogg

Ja, så är det.
Det slog mig igår när jag funderade på vad mamma och resterande familj satt och pratade om i husvagnen när jag ringde och sa hur det hade gått på tävlingen.
Mamma sa att hon hade sagt till dom andra att hon trodde vi var på väg hem från tävlingen om vi hade tur,
vilket vi också var när hon messade och var nyfiken på resultatet.
Mitt i detta hann jag iallafall tänka att hon kanske tycker jag är knäpp som lägger så mycket tid på hunderiet och allt vad det innebär...men sen slog det mig att mamma om någon vet ju hur det ligger till, jag lever min dröm!
Så länge som jag väntat på att få göra det som jag just nu gör, då kan hon väl inte annat än glädjas, eller? :)
När jag dessutom är lyckligast i världen överlag så finns inget att anmärka på!!
Skulle väl vara jobbet då kanske...så himla trist stämning här, alla ger upp känns det som och det smittar av sig.
Men men, jag får härda ut och hoppas att det löser sig. Har inte så många pass inbokade framöver ändå


Imorgon bär det av och jag längtar...lill-semester :)



over n out